2015

Såhär de sista skälvande timmarna på 2015 kan det vara på sin plats att skriva i alla fall en tillbakablick, fast jag inte skrivit något annat på bloggen under året, bara i mitt hjärta.

Det jag mest minns såhär efteråt från början av året är bröllopsplaner. En hel del sistaminutenändringar vilka gav ett mycket bättre slutresultat än vi vågat hoppas och resten av planeringen som blev som den skulle. Men det är tur att jag inte tänkt gifta mig någon mer gång, jag skulle inte vilja göra om allt det jobbet.

Möhippan tog mig på sängen och blev fantastisk med spa, behandlingar och god middag på Blue Hotel på Elfviks udde. Sannen, Pernilla, Ewa, Sara och jag hade en härlig dag.

 Kari och jag hade en förfotografering med vår fotograf Cecilia Pihl och många av korten hon tog har blivit mina favoriter.

 15/5 2015 var vår bröllopsdag, och den blev helt fantastisk. Vacker plats, god mat, otrolig service, fantastiska gäster och bra väder. Inte en enda katastrof!

 Bröllopsvideon, gjord av Jujega Media.

Inte bära korg!

Vi tog massor av underbara kort som vi kommer att värdesätta så länge vi lever, både inne och ute i det vackra men kalla vädret. Det var varmare på julafton än på vår bröllopsdag, men ljuset var vårigt.

Tanken var att Kaxa skulle bära fram en liten korg med ringarna, men hon tyckte inte det var en bra idé även om det blev ett av mina favoritkort av henne någonsin. Det syns verkligen hur hon spottar ut korgen ur munnen.
Så istället band vi fast ringarna i snörena som hänger från halsbandet, lila för min ring och blå för Karis.

 Pernilla hade gjort mina smycken, både halsband, örhängen och hårnålar, och jag hade tagit hål i öronen, något som jag länge funderat på men aldrig gjort förut.
Sannen satte upp håret, varenda liten fläta, nål och spänne är precis rätt.
Ewa var fotografassistent och tog en massa vackra kort, särskilt före och efter fotografen var där. Tillsammans hjälpte de mig med påklädning, smink och nervlugn.

Nu får du kyssa bruden!

Smekmånaden gick till Storbritannien, närmare bestämt Alton Towers, https://www.altontowers.com, där vi tillbringade flera dagar i deras nöjesparker, en vattenpark och en berg- och dalbanepark. Nätterna bodde vi i en liten stuga i Enchanted Lodge Village och middagarna åt vi på hotellens olika restauranger. Vi hade makalöst roligt och har massor av kort.

Under sommaren fyllde jag 40 och hade kalas. Inte lika pompigt som när jag fyllde 30, men pompan lade vi på bröllopet. Men det blev ändå 4 fester, en per decennium. En med grannar och hundvänner, en på själva dagen, en med en norsk kompis (skulle varit ett par till, men de kunde inte komma) och en med hela familjen som avrundning i augusti. Då räknade vi även in Karis, Sannens, Martins och Lens födelsedagar i en god middag på Fjäderholmarna.

Karis systerdöttrar kom också på besök från Finland en helg och vi hade väldigt trevligt tillsammans, åkte runt på de guidade båtarna och bussarna, gick på Grönan, upptäckte Gamla Stan och åt på restaurang.

Efter träningspass blir man himla nöjd med världen.

Under hösten har fokus varit vila, hundträning och inglasning av balkongen. Hundträning är givetvis en ständigt pågående syssla, men då och då tar man nya tag och går en kurs eller så, vilket vi gjorde.
Balkongen är numera fint inglasad och vinterförvaring åt de flesta av mina krukväxter. Det är jättefint och oerhört praktiskt och arbetsbesparande att slippa snö och smuts där.

Vi hade ett halloweenparty också. Det blev väldigt roligt och maten blev god dessutom. Jag kan ha gått lite till överdrift med dekoren så det är tur att den går att återanvända i x antal år. Jag har delat film på hur det såg ut på facebook men hittar dem inte på datorn just nu.

Någon gång runt min namnsdag bestämde jag mig för att klippa håret. Från att ha nått till mina armbågar når det nu knappt över mina öron. Men något kort tänker jag inte lägga upp just nu. Kom och titta själva! :)

Kaos och Kali är rena radarparet och gläder oss med sina upptåg och mys. De är mycket mer Karis katter än mina vilket känns rätt märkligt för mig efter alla år med min flock, men jag unnar honom det av hela mitt hjärta. Vi tycker dessutom att Kalis utseende och personlighet är värda att få efterföljare så hon fick en pojkvän i höstas och väntar smått första helgen i januari.
Det känns väldigt bra att varken hon eller Kaos är det minsta rädda för fyrverkerier, och nästan inget annat för den delen.

Sen kom julen. Jag och Kari, Sara och hennes mamma och Martin firade jul ihop härhemma och hade det väldigt trevligt. Traditionell svensk jullunch med finska inslag, en hundpromenad för att skapa lite plats i magarna och sedan julklappsutdelning. När vi orkade åt vi middag, rådjursstek med hemgjord klyftpotatis och rönnbärsgele och en efterrätt inspirerad av Saddle and the Sabre - varma björnbär, blåbär och hallon med vaniljglass och vit choklad. Otroligt gott.

Och nu är det nyårsafton. Sara och jag tog en lång promenad när det fortfarande var ljust och tog sedan tåget till Larsberg, handlade lite och tog bussen hem. Nån bestämde sig för att skjuta fyrverkerier då men hundarna tittade bara misstänksamt på det hela.
Vi har ätit sparris med smörstekta vitlöksdränkta champinjoner med grädde, kycklingfilé med brie till rotfrutsgratäng och väntar på tillräckligt med plats i magarna för att äta kladdkaka och grädde.

Förhoppningar inför 2016 ska man visst peta in i en årssammanfattning också.
Jag hoppas att Kari och jag bygger vidare på vårt äktenskap och fortsätter ha det bra ihop. Att vi kommer ihåg att ha roligt ihop och skapa gyllene ögonblick i vår vardag men också slappnar av och tar det lugnt utan att sälla några krav på oss.

Vi planerar att renovera lite under året, t ex vardagsrummet från golv till tak, men vi får se när eller hur det blir.

Det vore trevligt att ta tag i AFA-papperen snart och få dem ifyllda av ICA så jag kan få ut ett par års extra pengar retroaktivt. Inte för att vi sitter i sjön på något sätt men extra pengar är en säkerhet.

Tanken är att Kari ska ta körkort så småningom, så antingen får vi hitta en finsktalande instruktör eller planera in mer svenskundervisning för det känns dumt att plugga svenska medan man lär sig köra bil.

En annan förhoppning är att Kaxa ska komma än längre med sina rädslor, att hon blir tryggare med sig själv och världen och kanske slipper gå i försvarsläge för så mycket. Hon är en av de lugnaste hundar jag träffat inomhus och med många andra hundars värsta skräckar; fyrverkerier, åska, kloklippning och pälsklippning så hon har mycket lugn att bygga vidare på.

Det ska bli spännande att se hur det blir med kattungarna, hjälpa dem och Kali till så bra uppväxt som möjligt. De har redan nya hem så jag har ingen oro på den fronten.