onsdag 29 oktober 2008

I helgen var Mika hos husse. På söndagen tog han en morgonpromenad med henne, och lämnade henne sedan ensam hemma en timme eller så medan han uträttade ärenden. Som vanligt stod hon i soffan med frambenen på ryggstödet för att titta på honom genom fönstret när han gick. Bästa "liten övergiven hund som ingen älskar"-blickarna, förstås. Hon är ruggigt bra på dem.

När han kom hem låg hon i hallen. Hon lyfte huvudet och skrek ömkligt. Han ringde mig omedelbart. När hon rörde huvudet och nacken skrek eller pep hon och hon haltade kraftigt på vänster fram. Jag tyckte det lät som en kraftig sträckning och beskrev det för honom som ryggskott eller nackspärr. Hon fick korta promenader i ytterst sakta tempo, och själv bestämde hon vart och att hon ville åka hiss till och från hans lägenhet en trappa upp. Mika är väldigt ynklig när hon har ont.

I måndags fick vi tid hos kiropraktorn på hennes hundsim, och tillbringade en timme med massage och stilla stretchning. Mika gnölade såklart när hon blev igenomklämd, men inte ett morr, inte en tand, och hon njöt oerhört av massagen. Undra på det, massage är fantastiskt...
Diagnosen var ungefär vad jag misstänkte, från en nackkota ner har en muskel liksom gått i baklås. Massage, vila och värme ordinerades.

Hundsimmet har utvecklats till en av Mikas absoluta favoritsysselsättningar och favoritplatser. Hon studsar in genom dörren, ger personen vid kassan en snabbkoll för att bestämma om hon ska stormskälla eller vara tyst, beroende på vem som sitter där, och inspekterar sedan godis- och leksakshyllorna. Efter det kan hon hälsa, om vi inte går direkt in till simmet. Vi använder inte flytväst på henne längre, bara en liten flytkrage runt halsen eftersom hon avskyr att få vatten i öronen. Hon slutar nästan simma för att skaka på huvudet, och ser lidande ut. Så vi har krage.

Sen står hon med viftande svans på rampen upp till poolen, medan husse fäller ner rampen som går ner i vattnet. Sen kastar hon sig oförväget (nåja) ut i vattnet och simmar med kraft och entusiasm i säkert tre fyra varv innan hon tycker att nu är jag färdig, nu kan vi gå. ;) Men då börjar vi leka istället, eftersom simtiden är en halvtimme. Det har gjort oerhörd skillnad i Mikas mående, så därför lär vi fortsätta så länge hon lever eller hon blir mirakulöst helt smärtfri och stadig i lederna igen...

Efter vår halvtimme äntrar man rampen igen, och som synes ska matte inte alls stå där bakom, utan vara framför med husse. Man duschar av allt klorvatten och torkar. Vid det här laget är Mika oerhört otålig, för sen går man ut och får godis i kassan.

Massagerummer är också väldigt populärt, eftersom kiropraktorn ger så skön massage, nåt jag inte längre har händer till och husse aldrig har varit särskilt engagerad i.


När Mika har ont är hon väldigt mammig. De sista två åren medan jag varit sjukskriven och hon har haft ont av sin ehrlichias har det blivit svårt, för att inte säga omöjligt, att lämna henne ensam. Hon river upp papperskorgar, hon hämtar och äter bröd från brödburken, äter allt ätbart hon kan komma över och övrig tid surar hon vid ytterdörren. Även hos husse, tröstar jag mig med.

Oftast brukar det gå bra att lämna henne med min pojkvän Stefan, och han vill väldigt gärna få rå om henne själv; det råder starkt tycke dememellan också. Men inte igår. Jag var tvungen att åka in till stan och uträtta ett par ärenden och jag vill inte utsätta henne för så lång "promenad" så hon fick stanna med Stefan. När jag kom hem rapporterade han dock att hon legat vid ytterdörren hela tiden, oavsett vad han gjort. Bara matte duger...

Men hon är märkbart bättre, rör sig mer obehindrat och har inte skrikit en enda gång idag. Ligger på sina vanliga ställen och sina vanliga sätt i mycket högre grad och tjatar på mig om saker igen. Jätteskönt. :)

2 kommentarer:

Heidi sa...

Skönt att det blivit bättre med "nackspärren"! Kul också när de lever upp sådär för något. Ungefär som jag när någon håller en päronsplitt framför mig...;)

pernilla sa...

2 bra tips:
- om du inte har upptäckt det redan så kan man ställa in så man får ett mail när någon har kommenterat. Annars är det lätt att missa tex om någon kommenterar på ett gammalt inlägg, eller om man inte kollar blogen så ofta.
- Måns som är klok brukar skriva sitt inlägg först i word och sedan klistra in det. Så minskar risken markant att man förlorar något för att browsern krånglar!